fantasimamman

Kom hem från skolan idag och då är både barnen och mannen ute på gården, barnen leker och mannen fixar med förrådet, själv började jag med leklåda och gräsmatta.
Ska ta hit en vän som kan få ordning i rabatterna sen, kommer bli nice.

Kom på att jag ska berätta lite mer om sjuåringen, och vilken slamp? till mor hon har.

När jag väntade henne så låg hon så stilla och gömd i min mage, mina blödningar fortsatte till sjätte månaden ungefär, samma mängd och lika många dagar som vanlig mens.
Jag mådda aldrig illa, jag gick inte upp i vikt, fick ingen mage.
Men när jag inte fick "mens" så gjorde jag ett test, ett + dök snabbt upp, var ju knappt så att kisset hann nudda stickan innan + kom.
Beställde tid hos doktorn, han gjorde en vul i början av september, han sa att du är långt gången, du ska bli mamma i slutet av november.
Chockad gick jag därifrån, som i en dimma.

Jag hade ingen kille, jag visste inte vem det kunde vara, hade 3 kandidater, ett ex, en kk och ett one night stand jag glömt namn på.

Ni kan ju gissa vem som är min dotters pappa, jo ett one-night stand från Stockholm, bodde där nere då.
Hon kommer aldrig få möta sin riktiga pappa och jag skäms som fan över det, jag har berövat något stort för henne, men det var aldrig med mening och jag hoppas hon kommer förstå det då hon blir vuxen och att hon inte dömmer mig.

Var livrädd innan hon kom att hon skulle vara skadad, jag hade ju festat som fasiken, men ut kom en bedårande liten tjej, och hon är än idag frisk och jag har inte märkt att något skulle kunna vara fel.
Hon har ingen blodspappa, men en bonuspappa som hon kallar pappa och som känner sig som hennes pappa på riktigt, han säger att enda skillnaden på barnen är att han var med under graviditeten med vårat gemensamma barn.
Hans släkt behandlar henne som ett riktigt barnbarn, hon får inte mindre vid jul eller födelsedag, dom glömmer inte henne vid middagar, hon får vykort och hälsningar via telefon, dom är underbara.

Men någonstans finns en ovetande pappa, en man jag ej minns namnet på, en man jag ej kan nå.
Är jag verkligen så hemsk som jag iband känner mig, ellre är det mänskligt att fela?

Kan nämna att kondom användes flitigt på den tiden, men kan spricka och vi kke inte reagerade eller så kke gt kom på sidan av.

Fasiken vad trött jag är, har ingen ork till någonting, ingen ork att städa, ingen ork att hänga tvätt och att vika den, ingen ork att ta hand om kaoset, även kallat diskbänken.
Väntar bara på att helgen ska komma så jag får sovmorgon och sova ut och sedan vara duktig och ta tag i allt, men finns ju så mycket roligare saker att göra: spela tv-spel, titta på film, busa med ungarna, sitta vid datorn. Men om jag drar ur propparna och ber sambon gömma dom så får jag kke något gjort.

Less på vädret, tror banne mig att rutorna ska blåsa in vilken sekund som helst.


Kommit på att jag nog är avundsjuk ibland, jag VILL också ha hus, men det får vi vänta med då både jag och sambon var dumma som unga och hamnade hos fogden och inte lyckats betala av ännu, men den dan det e klart då blir det hus.
Jag VILL ha ett jobb att gå till varje dag, har kämpat som fan för att få det, men inte lyckats, men s¨å fort jag har min utbildning då tror jag att jag iaf kan få ett längre vik.
Jag VILL ha körkort, men saknar ekonomin för det nu, men med jobb kommer pengar.
Jag VILL också klara ut Escape from Monkey Island.


Jag VILL VILL VILL VILL VILL VILL

inte vara avundsjuk

Nu är barnen hemma igen, känns underbart, har saknat dom, men jädrigt skönt då dom är borta med, jag hinner sova, sitta vid datorn och bara vara, jag kan äta pizza framför tv:n till middag och godis till frukost och inte känna mig som en kass mamma för det.

Är kke en dålig mamma ändå, iaf enligt vissa på underbara, älskade, hatade FL, jag låter mina barn äta godis, det har dom gjort länge, sjuåringen kan få äta middag för sig själv framför tv:n om det är bompa, hon får äta godis innan frukosten om hon sparat från lördagen, hon får äta det godiset så länge det räcker även om det tar en vecka, iofs så äter hon oftast frukost först, hon älskar frukost.
Från det hon var runt 3½ så blev hon nästan arg på mig om jag gick upp samtidigt på helgen och skulle göra frukost åt henne, hon ville göra smörgås själv, eller ta en youghurt, sätta sig framför tv:n å titta på nickelodeon på helgerna.
Hon älskar fortfarande att kliva upp tidigt och göra frukost själv på helgen.
Jag låter henne leka med bratz, hon måste hjälpa till hemma med städ, dukning och diska, jag låter henne göra misstag, jag curlar nog inte mycket alls om jag nu curlar alls, jag låter henne lyssna på den musik hon vill, hon får vara uppe till mitt i inatten ibland, hon får vara ute och ränna på gården utan att jag övervakar var steg, har koll ändå.
Vi kan ha "krig" här hemma gällande rumsstädning, jag vinner genom att säga att jag kan städa med hjälp av sopsäck, elakt kke, men det ska städas.
Jag har lärt henne att homosexualitet är lika okej som hetrosexualitet, att det viktigaste är hur man är inuti och inte hur man är utanpå eller att ägodelar inte spelar roll, och det har hon fått skit på skolan pga hon låtit en lätt utvecklingsstörd tjej vara med och leka, de flesta utesluter den tjejen pga hennes handikapp, men min tjej hon struntar i vad de andra säger och säger: Låter ni inte A vara med då tänker inte jag vara med heller, för det spelar ingen roll att hon kke är konstig som ni säger, det viktigaste är att hon är snäll och det är hon.
har lärt henne att stå upp för sig själv, att stå för det hon tycker är viktigt, det kommer hon ha fördel av då hon blir större, nu kan hon hamna utanför pga sin kamp för de som inte får vara med.

Tvååringen har jag inte "förstört " ännu, men hon äter godis, plockar disk, klättrar överallt(hon får det, så länge jag har lite koll), hon får ta det ansvar jag anser hon kan för sin ålder, jag vägrar göra det hon kan, hon är inte dum bara för att hon är liten.
Hon kan få leva på välling, bananer, fetaost och tomater då hon är sjuk och vägrar äta, har hon feber väcker jag henne sent på kvällen och så går vi upp och äter glasss och struntar oftast i att borsta tänderna efteråt pga hon är för trött.

Usch vilken morsa jag är, kke hemsk enligt vissa, men jag vet att mina barn är underbara, dom är fantastiska, dom är mina skitungar.
Jag vet vad andra säger om mina barn, dom tycker att dom är självgående,trygga, duktiga, empatiska och snälla och då har jag nog lyckats med en del iaf, resten tar vi sen

Min sjuåring kan vara riktigt hemsk, och jag känner mig som en hemsk mamma då jag säger det, alltså hon är inte hemsk på ett dåligt sätt, utan hon är exakt som en tonåring i en sjuåringskropp, och jag bara hoppas denna tid snart ska vara över, har hoppats det i snart ett år.

Dörrar som smäller, vrål som kan väcka de döda eller åtminstone få vissa fl-häxor att ringa polisen och anmäla mig för barnmisshandel, alltså hon vrålar så sjukt högt.
Oändliga bråk om städning, jag ber henne städa det hon ska, hon vägrar, jag ebr igen, hon vrålar, jag ber än en gång hon slänger sig i soffan och låter som om världen gått sönder.
Tillsist blir jag en usel mamma och höjer rösten, då blir hon ännu mer ledsen och skriker att jag inte ska skrika och att jag hatar henne och att hon är ett dåligt barn och hennes lillasyster är ett bra barn.
Då skäms jag och förklarar en 3000 gång att jag älskar dom båda lika mycket, att hon inte är dålig utan alldeles perfekt.
Efter lite mer vrål och övertalning så gör hon det hon ska göra och under tiden lugnar hon ned sig, i 9 fall av 10 så säger hon efteråt att; Oj vad snabbt det gick att städa. Nästa gång ska jag inte bråka.

Jag älskar mitt lilla underbara monsterbarn, men vissa dagar kan man bli trött på den lilla tonåringe, alltså inte på henne men på hennes hunör och utbrott.

Men hon är ändå alldeles underbar och det ger en ju träning inför det som komma skall

Idag har vi inte gjort något särskilt alls faktiskt, har bara varit. Ätit gott och hunnit med en öl till maten, den satt fint.

Har skickat iväg barnen till mina föräldrar, hämtar hem dom en annan dag, skönt vara barnledig ibland, det tråkiga är att inneboende är här med så vi kan inte ha vilt brutalsexande, får stänga sovrumsdörren och skrika i kudden.

Längtar och fantiserar en massa om en helg utan barn, utan inneboende här, bara jag och mannen och våra lekar, dom är väldigt trevliga...

Fantiserar om att han än en gång ska binda mig, raka mig, droppa het stearin över min kropp, "plåga" mig tills jag ber honom att ta mig hårt.

Har läst vissa bloggar där det påstås att monogami inte är bra, utan att vi som lever i par inte vågar leva ett singelliv, att våra sexliv är utdöda och att vi håller vår partner i strypkoppel.
Dom som skriver så  kke inte har levt i ett bra förhållande, har kke vänner som lever i dåliga förhållanden där det är förbud och brist på sex, men när samma personer sitter å dskriver sig blå om att de vill ha faktakällor till diverse de påstår och då jag ifrågasätter var deras fakta angående monogama förhållanden kommer ifrån då svarar de ej.

Nu har jag inte tid att sitta här, ska försöka lura iväg min man från hans dator och busa lite med honom.

Ha en underbar påsk

Jag är en mamma på snart 30, shit vad livet springer fram, bor i ett samhälle med min sambo och våra 2 barn F och L.
Sambon jobbar och sliter medans jag lyxar mig med att studera, fast är nog ingen lyx cirekt, utan ett måste så jag någongång kan få mig ett jobb, less på att ofta leva på marginalerna, jag vill ha ett hus, ett körkort, en bil och pengar på banken.
Varje månad pungar man ut med 5,500 till en lägenhet, inte till något eget, utan till ett bostadsbolag så vi har tak över huvudet, är tragiskt då man räknar ut hur mycket hyra man betalat i sina dagar, äger ex antal hus i norrland och nästan ett helt  utanför Stockholm.
Nog med det, åter till vem jag är.
Är glasögonbärande, tokkär, sexintresserad, bokmal, icke PK, dålig morsa som ger mina små godis och effelare.

Har levt med min sambo, hädanefter kallad man i lite över 3 år, trots att vi levt ihop rätt länge känns det(alltså 3 år är inte länge,men det känns som 30 år, vi komplemmenterar varandra) som så njuter vi fortfarande av varandra, vi älskar och vi busar, vi lever helt enkelt.

Boendet består av en 4a, där bor jag, mannen barnen på 7 resp 2 år, våra djur och en inneboende, så kan vara rätt trångt ibland.

Dert var lite om mig, mer kommer sedan