fantasimamman

Har ju inget att göra just nu så tänkte berätta lite om några riktiga stolpskott jag varit tillsammans med, dom var bra i början, men ändrades snabbt, och jag tar inte skit så det tog genast slut.

Pucko 1: Var en kille från Dalarna, lång och stor, hårdrockare och armar som stockar. Sjuåringen var då lite över 1 år.
Han skulle komma och hälsa på, men hade ingen som kunde ta hans hund, men visste att med katterna mina jag hade då skulle det iaf fungera.
Frågade honom om hunden kunde vara nafsig, och det kunde den.
Sa då att det kke inte är så jättebra med tanke på att jag hade en ettåring hemma som kunde vara lite pillig och gärna ville klappa och känna.
Han tyckte då att om hunden biter ifrån sa lärde hon sig ju.
Frågade om han menade allvar.
Det gjorde han.
Så jag sa Tack och hej, ha ett bra liv, men vi kommer inte finnas i det.

Pucko 2: En sötnos från Slumsvall, väldigt bra och så till jag fick veta han hade en till tjej samtidigt som mig, bad han dra och ringde upp tjejen för att berätta hur han var, men han lurat i henne att jag inte var ilag med honom då dom var det och att jag bara ljög för att förstöra.
Hon trodde honom, för han hade ju ingen anledning att ljuga.
Jaja hoppas dom blev lyckliga, och att han inte har flera tjejer på en gång igen.

Pucko 3: Allt verkade helt okej fram till en helg då han ville vara själv och bara ta det lugnt, sprang på honom på tågstationen med en brud, sa inget då, vilket jag ångrade i efterhand, men han hade inget mer att hämta hos mig, värst var ju att jag aldrig skällde på honom, jag var inte stygg alls, det tog jävligt hårt på honom att jag uppförde mig civiliserat. Han kallade sig själv alla möjliga saker och bad mig skrika eller slå. Baah, varför ändra på något som funkar. Direkt efter denna händelse blev han ilag med en annan tjej, om han inte redan hade henne.
Han finns på en sajt och roligast är att det står att han avskyr otrohet, man kke ska följa det man själv tycker illa om.

Så jag haft en jävla otur med killar, men var ju tur, annars hade jag inte träffat underbara mannen som jag älskar så oändligt, han är bäst för mig.


Har faktiskt ingen aning om varför dom var otrogna, trodde kke inte jag skulle få veta, eller så trodde dom att dom kunde komma undan med det, att dom lyckats tiigare och att dom blivit förlåtna, men varför förlåta ngt sådant?
Skulle kke kunna göra det om mannen mot allförmodan skulle göra ngt sådant, men tvivlar att jag skulle det, otrohet är en av de värsta saker jag vet i ett förhållande