Sjuåringen
Kom på att jag ska berätta lite mer om sjuåringen, och vilken slamp? till mor hon har.
När jag väntade henne så låg hon så stilla och gömd i min mage, mina blödningar fortsatte till sjätte månaden ungefär, samma mängd och lika många dagar som vanlig mens.
Jag mådda aldrig illa, jag gick inte upp i vikt, fick ingen mage.
Men när jag inte fick "mens" så gjorde jag ett test, ett + dök snabbt upp, var ju knappt så att kisset hann nudda stickan innan + kom.
Beställde tid hos doktorn, han gjorde en vul i början av september, han sa att du är långt gången, du ska bli mamma i slutet av november.
Chockad gick jag därifrån, som i en dimma.
Jag hade ingen kille, jag visste inte vem det kunde vara, hade 3 kandidater, ett ex, en kk och ett one night stand jag glömt namn på.
Ni kan ju gissa vem som är min dotters pappa, jo ett one-night stand från Stockholm, bodde där nere då.
Hon kommer aldrig få möta sin riktiga pappa och jag skäms som fan över det, jag har berövat något stort för henne, men det var aldrig med mening och jag hoppas hon kommer förstå det då hon blir vuxen och att hon inte dömmer mig.
Var livrädd innan hon kom att hon skulle vara skadad, jag hade ju festat som fasiken, men ut kom en bedårande liten tjej, och hon är än idag frisk och jag har inte märkt att något skulle kunna vara fel.
Hon har ingen blodspappa, men en bonuspappa som hon kallar pappa och som känner sig som hennes pappa på riktigt, han säger att enda skillnaden på barnen är att han var med under graviditeten med vårat gemensamma barn.
Hans släkt behandlar henne som ett riktigt barnbarn, hon får inte mindre vid jul eller födelsedag, dom glömmer inte henne vid middagar, hon får vykort och hälsningar via telefon, dom är underbara.
Men någonstans finns en ovetande pappa, en man jag ej minns namnet på, en man jag ej kan nå.
Är jag verkligen så hemsk som jag iband känner mig, ellre är det mänskligt att fela?
Kan nämna att kondom användes flitigt på den tiden, men kan spricka och vi kke inte reagerade eller så kke gt kom på sidan av.
När jag väntade henne så låg hon så stilla och gömd i min mage, mina blödningar fortsatte till sjätte månaden ungefär, samma mängd och lika många dagar som vanlig mens.
Jag mådda aldrig illa, jag gick inte upp i vikt, fick ingen mage.
Men när jag inte fick "mens" så gjorde jag ett test, ett + dök snabbt upp, var ju knappt så att kisset hann nudda stickan innan + kom.
Beställde tid hos doktorn, han gjorde en vul i början av september, han sa att du är långt gången, du ska bli mamma i slutet av november.
Chockad gick jag därifrån, som i en dimma.
Jag hade ingen kille, jag visste inte vem det kunde vara, hade 3 kandidater, ett ex, en kk och ett one night stand jag glömt namn på.
Ni kan ju gissa vem som är min dotters pappa, jo ett one-night stand från Stockholm, bodde där nere då.
Hon kommer aldrig få möta sin riktiga pappa och jag skäms som fan över det, jag har berövat något stort för henne, men det var aldrig med mening och jag hoppas hon kommer förstå det då hon blir vuxen och att hon inte dömmer mig.
Var livrädd innan hon kom att hon skulle vara skadad, jag hade ju festat som fasiken, men ut kom en bedårande liten tjej, och hon är än idag frisk och jag har inte märkt att något skulle kunna vara fel.
Hon har ingen blodspappa, men en bonuspappa som hon kallar pappa och som känner sig som hennes pappa på riktigt, han säger att enda skillnaden på barnen är att han var med under graviditeten med vårat gemensamma barn.
Hans släkt behandlar henne som ett riktigt barnbarn, hon får inte mindre vid jul eller födelsedag, dom glömmer inte henne vid middagar, hon får vykort och hälsningar via telefon, dom är underbara.
Men någonstans finns en ovetande pappa, en man jag ej minns namnet på, en man jag ej kan nå.
Är jag verkligen så hemsk som jag iband känner mig, ellre är det mänskligt att fela?
Kan nämna att kondom användes flitigt på den tiden, men kan spricka och vi kke inte reagerade eller så kke gt kom på sidan av.
Kommentarer
Trackback
